Mickey Gilley

Mickey Leroy Gilley föddes den 9 mars 1936 i Natchez, Mississippi. Mest känd som countrysångare och pianist flyttade han till Houston vid 17 års ålder och började spela rock n roll på lokala klubbar och spelade in ”Tell Me Why” och ”Oo-ee-baby” för det lokala bolaget Minor. Han hade inte mycket framgång på en rad olika bolag – Dot (Memphis), Rex (New Orleans), Khoury (Lake Charles, Louisiana) tills han 1960 spelade in ”Is It Wrong” för Potomac, som blev en regional hit. Tyvärr gick bolaget i konkurs och Mickey fortsatte att försöka sig på bolagen Lynn, Sabra och Princess.

Han uppträdde mycket i rock n roll-pianostilen från sin kusin Jerry Lee Lewis (och en annan kusin, pastor Jimmy Swaggart). Han bildade sitt eget bolag Astro 1964 och släppte ett album med namnet ”Down the Line” efter en av Lewis framgångar. Albumet gavs ut på Paula och blev en regional succé. Den stora tiden fortsatte dock att utebli, även om han fick en mindre hit med ”Now I Can Live Again” från albumet. Vid en Astro-session spelade han in en version av George Morgans gamla hit ”Room Full of Roses”, som fick uppmärksamhet lokalt och plockades upp för nationell utgivning av Hugh Heffners Playboy-etikett. Den hamnade på första plats på countrylistan. Efter ytterligare tolv hits med detta bolag togs Playboy över av Epic och Gilley flyttade dit för att nå sin mest konsekventa serie av album- och singelsuccéer.

Han uppträdde nu med rakt igenom pianoledda countrymaterial. Gradvis rörde han sig mot ett mer poporienterat sound på 1980-talet, vilket gav honom ytterligare framgångar inte bara på countrylistorna utan även på poplistorna. Dessförinnan hade han dock haft en rad countrysuccéer under hela 70-talet, ofta med återupplivningar som ”I Overlooked An Orchid” (Carl Smith – nr 1, 1974), ”City Lights” (Bill Anderson – nr 1 1975), ”Window Up Above” (George Jones – nr 1 1975), ”Bring It On Home” (Sam Cooke – nr 1 1976). Hans blandning av rockabilly, honky tonk och uptown Country gav fler hits med ”Chains of Love” (nr 9, 1977), ”Honky Tonk Memories” (nr 4, 1977) och ”Here Comes The Hurt Again” (nr 9, 1978).

Inalles hade Gilley 33 topp 10-singlar, varav 17 nådde nr 1, på den amerikanska countrylistan mellan 1974 och 1986. Bland de största hitsen fanns ”Don’t the Girls All Get Prettier at Closing Time” (nr 1), ”Overnight Sensation” (nr 7, båda 1976), remakes av Ben E Kings hit ”Stand By Me” och Buddy Hollys ”True Love Ways” (båda nr 1 1980).

1971 lånade han ut sitt namn till öppnandet av den berömda country nattklubben Gilley’s i Pasadena, Texas. Hans karriär fick ett stort uppsving när både klubben och hans musik fick en framträdande roll i filmen ”Urban Cowboy” från 1980. Soundtracket innehöll en Buddy Holly-cover som gick in på första plats. Klubben stängde 1989 och byggnaden skadades svårt av en mordbrand senare samma år. En ny Gilley’s club öppnade 2003 i Dallas-Fort Worth-området. På Gilley’s Theatre and Diner i Branson fick sångaren ett framgångsrikt residens i denna stad i Missouri.

Hans senaste framgångsrika inspelning var 1988 då han släppte ”Chasin’ Rainbows” på Airborne som gav hans sista topp 40-singel hittills då ”She Reminded Me Of You” nådde plats 23 på countrylistan.

I juli 2009 drabbades Gilly av en ryggskada vid ett fall och flögs till Houston för medicinsk behandling men återvände därefter till Branson och uppträdde på sin teater där. Han har en informationssida på Facebook där han regelbundet skickar videomeddelanden till medlemmarna. En ny gemensam biografi om de tre kusinerna Jerry Lee Lewis, Jimmy Swaggert och Mickey, ”Unconquered” av J D Davis, är ett måste för alla som gillar deras musik, rock n roll, country och gospel.